Bloggen
Categories:
Har du någonsin känt att du skulle vilja vara mer kreativ, men det är ingen idé, för du blir aldrig någon konstnär ändå? ”Kan inte ens rita en streckgubbe”. Kanske har du precis som jag också dåliga erfarenheter från bildundervisningen i skolan, vilket lett till att du inte tror på din kreativa förmåga? Du är inte ensam, och just rätt målgrupp för denna blogg! Jag är övertygad om att vi alla behöver få vara kreativa för att kunna hantera den stressiga tiden vi lever i och för att må bra i själen. Jag vill inspirera oss icke-konstnärer att väcka vår kreativitet. Våga testa. Känna glädje i processen utan krav. Jag hänvisar till Om bloggen för mer information om min filosofi bakom detta nya sidoprojekt som jag brinner för och verkligen ser fram emot att få utveckla! Jag kommer att beskriva min egen väg till kreativiteten via meditativ konst – och […]
2017. Ett lärdomens år. På flera sätt än ett. Ett år som härdade mig. Som utmanade mig. Som utvecklade mig. Jag kommer inte att sakna det. Men jag vill heller inte ha det ogjort. 2018 – Jag har börjat gå! 2017. A year of life lessons. In more ways than one. A year that toughened me. That challenged me. That made me grow. I won’t miss it. But I don’t want it undone either. 2018 – I have started walking! [youtube https://www.youtube.com/watch?v=ThGz1KrRavk&w=1000&h=563]
English below. To meet a new day. I lördags ringde väckarklockan kvart över fyra på morgonen. Med dimmiga ögon klädde jag mig varmt och kokade en termos med te. Jag kollade att jag hade allt jag behövde i kameraväskan och gav mig iväg i det djupblå gryningsljuset, just innan solljuset börjar nå horistonten. 5:13 var den magiska tidpunkten jag väntade på. Det där förtrollande ögonblicket när solen till slut skulle nå över horisonten och sudda ut den djupblå gryningen med sitt gyllene varma morgonljus. Vid Fågelöudde skulle jag enligt min fotoapp ha bästa sikt av solen över horistonten. Det var så stilla ute. Det enda som hördes var fåglarnas morgonsång – inte ens bruset av Stockholmstrafiken i fjärran som alltid ligger som en konstant ljudkuliss i bakgrunden hördes i denna tidiga timma. Jag satte mig i bilen och ägde vägarna – jag mötte bara en enda bil på vägen. Just när jag […]
Embraced by the sunset. English summary under the photos. Äntligen. Det har varit hektiska veckor igen och vädret har inte varit på topp när jag väl har varit ledig. Men igår blev längtan för stor. Trots förkylning och att jag nästan var liksom ”klar” för kvällen, så jag bestämde mig spontant att ge mig iväg till Elfvik för att fånga solnedgången. Det ångrar jag inte. Jag blev helt uppslukad av den. Så liten kände jag mig, omfamnad av det flödande varma och mäktiga ljuset, men i själen var känslan stor och trygg. Där och då glömde jag allt annat och var i stunden. Jag tog in allt och lät det fylla mig. Och då kom den där inre friden som jag bara kan få när jag är vid vattnet i en överjordisk solnedgång en kväll i mars. Den stunden kommer aldrig igen. Och det är det som är så fantastiskt med naturen. Den bjuder på […]
[…] bild tog jag med för att den är tidig vår för mig. Detta var en aprilmorgon för tre år…
[…] Dissade först denna bild, men så blev det till slut den jag valde eftersom jag tyckte den passade temat…
[…] början på våren började jag en kurs i landskapsfotografi. Kika gärna på inlägget där jag filmade en liten film…
Thanks <3
hugs <3