Bloggen

2020. Året då allt ställdes på ända och jag, och världen, fick lära oss hur skört livet är. Och hur snabbt tillvaron, och allt man tagit för givet, kan förändras. Globalt fick vi lära oss att hålla ut, hålla i och hålla avstånd. Vi fick lära oss att avstå från det viktigaste vi har, som är så grundläggande mänskligt: Att fritt kunna umgås med nära och kära. Många av oss har också förlorat någon i denna farsot som kallas Covid 19. Min mormor lämnade oss på den dödligaste dagen dittills i pandemin, den 15 april. Denna sjukdom är så omänskligt grym. Mormor fick genomlida sjukdomen ensam och vi fick inte ta farväl. Det här gör så ont att jag knappt kan skriva det – denna smärta skär igenom hjärtat och gör sorgen djupare. Det blir inte bättre när man tänker på hur många som delar detta öde med oss. Alla […]
Den 7 augusti. En sorgens dag som omfamnar oss med den tryckande värmen. Det är en av sommarens varmaste dagar. Värmen kom på sensommaren. Tillsammans anländer vi till Skogskyrkogården. Solen står högt på himlen och träden kastar skuggor över grönskande buskar och gräs och prydliga gravstenar. Jag tänker på hur vackert mormor tyckte det var med trädens skuggor över solbelysta gröna gräsmattor. Vi köper varsin handbukett i en liten blomsterbutik utanför kyrkogården. När vi anländer till det lilla kapellet ser vi hennes vackra urna på en grön duk, omgiven av en oerhört vacker gravkrans från oss alla, och en från morfars syster. Mormor hade blivit hänförd av de vackra blommorna: ”Tänk att det kan finnas någonting så vackert i denna grymma värld!?” hör jag hennes röst inom mig. Ceremonin är lugn och fin, med hennes allra käraste på grymt pandemiavstånd. Precis när ceremonin sätter igång känner jag en omfamning inombords. […]
2017. Ett lärdomens år. På flera sätt än ett. Ett år som härdade mig. Som utmanade mig. Som utvecklade mig. Jag kommer inte att sakna det. Men jag vill heller inte ha det ogjort. 2018 – Jag har börjat gå! 2017. A year of life lessons. In more ways than one. A year that toughened me. That challenged me. That made me grow. I won’t miss it. But I don’t want it undone either. 2018 – I have started walking! [youtube https://www.youtube.com/watch?v=ThGz1KrRavk&w=1000&h=563]
meditativeart_amateur. Det är namnet på mitt nya Instagramkonto där jag kommer att lägga upp några av mina zentangle- och mandalateckningar! Jag vill sprida detta till fler och då är Instagram en bra kanal. Så gå gärna in och följ mig! @meditativeart_amateur. Än så länge har jag bara hunnit lägga upp två bilder, men fler kommer. Mitt budskap på Instagram precis som här i bloggen är att meditativ konst är för alla. Man behöver inte vara konstnär eller kunna rita – alla kan göra det och släppa loss sin kreativitet. Jag vill visa att man inte behöver vara proffs för att kunna vara kreativ, genom att visa upp mina små alster. Jag vill ju att fler ska upptäcka meditativ konst och dess fördelar för den egna kreativiteten och som ett sätt att få lugn och ro i själen. Alla sätt jag kan sprida det på tänker jag utnyttja. Har även videoidéer som ni […]
English below. To meet a new day. I lördags ringde väckarklockan kvart över fyra på morgonen. Med dimmiga ögon klädde jag mig varmt och kokade en termos med te. Jag kollade att jag hade allt jag behövde i kameraväskan och gav mig iväg i det djupblå gryningsljuset, just innan solljuset börjar nå horistonten. 5:13 var den magiska tidpunkten jag väntade på. Det där förtrollande ögonblicket när solen till slut skulle nå över horisonten och sudda ut den djupblå gryningen med sitt gyllene varma morgonljus. Vid Fågelöudde skulle jag enligt min fotoapp ha bästa sikt av solen över horistonten. Det var så stilla ute. Det enda som hördes var fåglarnas morgonsång – inte ens bruset av Stockholmstrafiken i fjärran som alltid ligger som en konstant ljudkuliss i bakgrunden hördes i denna tidiga timma.  Jag satte mig i bilen och ägde vägarna – jag mötte bara en enda bil på vägen.  Just när jag […]

Categories:

”He said I am sorry – now it is our place!” English summary under the photos Spisen är en plats i Sticklinge på Lidingös nordvästra kust, en barndomsplats som jag länge har längtat tillbaka till. Härliga klippor och skog som blickar ut över Lilla Värtan. På andra sidan vattnet ståtar de vackra stora villorna i Djursholm. Vägen till Spisen var luddig för mig nu i vuxen ålder – har inte varit där på över 15 år. Förra söndagen blev längtan så stark att jag bara var tvungen att äntligen försöka hitta vägen. Jag lyckades till slut efter mycket detektivarbete och grävande i minnesarkivet efter nyckelpunkter hitta bilvägen dit, trots att platsen inte finns utmärkt på Google Maps eller liknande kartor. När jag kom in på Aborrvägen och såg skylten ned till Tyktorpsvägen så kände jag till slut igen mig. Pappa hade båten i Tyktorp i många år, därför åkte vi ofta till Spisen via Tyktorpsvägen. Det var […]
Embraced by the sunset. English summary under the photos. Äntligen. Det har varit hektiska veckor igen och vädret har inte varit på topp när jag väl har varit ledig. Men igår blev längtan för stor. Trots förkylning och att jag nästan var liksom ”klar” för kvällen, så jag bestämde mig spontant att ge mig iväg till Elfvik för att fånga solnedgången. Det ångrar jag inte. Jag blev helt uppslukad av den. Så liten kände jag mig, omfamnad av det flödande varma och mäktiga ljuset, men i själen var känslan stor och trygg. Där och då glömde jag allt annat och var i stunden. Jag tog in allt och lät det fylla mig. Och då kom den där inre friden som jag bara kan få när jag är vid vattnet i en överjordisk solnedgång en kväll i mars. Den stunden kommer aldrig igen. Och det är det som är så fantastiskt med naturen. Den bjuder på […]

Categories:

Yoga fail. English summary under the clip. Jag träffade en personlig tränare i fredags för att få hjälp med nästa steg för att stärka hållning och rygg för min skolios. Det är en seg process och jag har tappat sugen när det gäller mina sjukgymnastövningar. De tar över en timme att göra och de tråkar ut mig nu. Då är det svårt att motivera sig. Speciellt när man jobbar mycket, ofta kommer hem sent, är trött, och vill ha lite fritid också. Jag och en väninna har börjat med olika aktiviteter ihop för att röra på oss och motivera varandra. Vi simmar varannan lördag, spelar badminton varannan fredag, och varannan fredag tränar vi på gym. På gymmet vill jag veta vad jag gör så att jag inte skadar mig och för att utmana mig med nya mål. Därför bokade jag in en tid med en personlig tränare och fick tips […]

Categories:

Är det fler än jag som är fascinerad av månen? En månbelyst natt har något trollskt över sig. Det finns ju många myter om månen som har med skräck att göra. Varulvar som kommer fram vid fullmåne och häxor som avbildas som siluetter mot månen när de flyger iväg över himlen på sina kvastar. Men jag finner tröst i den och tycker den är otroligt vacker i alla sina skeden. Från den första tunna skäran på himlen när den kommer tills den är full och lyser på oss som en lykta i himlen tills den försvinner som om den lägger sig till ro. Det är något djupt trösterikt för mig att se denna himlakropp som reflekterar solljuset till oss även när solen lämnat vår horisont och lyser upp en annan del av jorden.  Det är som att måne och sol tillsammans vill påminna oss om att ljuset alltid finns någonstans även när det är som mörkast. […]

Categories:

”Out in the Cold”  Summary in English after the photos. Det har varit en mild vinter minst sagt. Men i början av januari hade vi några riktigt fina dagar som bjöd på det bästa vintern har att ge. Jag gick ut. Dryga fem kilometers promenad senare kom jag hem, blöt med kalla fötter, men lycklig! Promenaden var som en dröm. En perfekt magisk vinterdag. Då kylan biter i kinderna, precis så där lagom så att de blir röda av kylan, men inte gör ont. Solen skiner krispigt blekgul lågt på himlen och kastar långa skuggor, himlen lyser vinterblå mellan lätta moln. Snötäcket bäddar in landskapet och reflekterar solen i bländande vitt. Pyttesmå snöflingor fyller luften med glittrande stjärnstoft när de fångas upp av solens strålar. En vintersaga. På riktigt. Det var nästan så att jag fick nypa mig i armen för att inse att det var verklighet. Känslan av att ha varit med om […]