”We are our most beautiful when we age” – English summary below
Brrrr!!!
Vad kallt det blev med oktobers ankomst. Plötsligt börjar jag fundera på mössa, halsduk och handskar.
Det blev höst liksom från en dag till en annan.
Men vet ni vad? Jag klagar inte på kylan. Jag klagar inte på oktober. Oktober är en sådan otroligt vacker månad. Nu är naturen som mest färgsprakande. Jag blir lycklig av denna färgprakt och höstpalett som naturen bjuder på. Varm och ombonande men full av glöd.
Hösten lär mig att leva i nuet. Det är ju något jag verkligen behöver bli bättre på. Att leva i, och ta vara på, den stunden som är just exakt nu. Den här färgexplosionen är så kort. Snart kommer höststormarna som blåser bort löven från träden för att ge plats för vinterns grafiska färgskala. Det är som om naturen gör sig så vacker den kan på hösten innan den går i vila under vintern för att påminna oss om att ta vara på vår tid vi har på jorden. Lev varje minut. Lev inte bara för morgondagen. Gör det bästa av livet, varje dag.
”På ålderns höst” säger vi ju. För vi, precis som naturen, är också som vackrast då. Med ålder kommer en vishet som gör livet vackrare och mer njutbart än när vi är unga och sökande. Själen blir lugn, vi landar i oss själva på ett annat sätt, och vi uppskattar livet mycket mer när vi vet att det är ändligt. Livet får en annan glöd och fler nyanser, precis som naturen under hösten.
Vi hyllar alltid ungdomen idag. Men då missar vi ju skönheten i livets resa, hur vacker den är. Varje nyans av livet som vi får genom att leva det. Jag vill bli gammal. Jag är mer rädd för att inte bli gammal – att missa det vackraste i mitt liv som jag fortfarande har framför mig.
Återigen visar naturen vägen.
Är du rädd för att åldras? Att bli gammal?
October came, and with it came the autumn chill. I am suddenly considering hat, scarf and gloves.
But I love it. I love October. It’s the most colourful month of the year. Nature shows its autumn splendour of vibrant but at the same time warm and snuggly colour palette. It’s like it shows its most beautiful self just before it goes to rest for winter. It shows us how important it is to live every moment in life to the fullest. It is something I need to be better at, to focus on now, instead of always being one or two steps ahead from now in my mind.
Autumn of life. That’s what we say when we enter our later part of our life. Nature is at its most Bbautiful in autumn, and by that it shows us that we are too. We find antoher kind of peace in our soul and in ourselves as we age, and we appreciate life so much more when we realise that it will come to end. This all give life a new splendour and more nuances, just like nature during autumn.
Youth is glorified in today’s society. But we miss the beauty that is the journey of life. Every nuance of life we get by living it. I want to become old. I fear not being old – to miss the most beautiful part of my life that I still have ahead of me.
Once again, nature shows the way.
Are you afraid of ageing? To grow old?
8 Kommentarer
Tack för din kommentar hos mej! Croeso! Välkommen!
Jag brukar kalla min ålder, ålderns vår. Så känner jag.
Ha en trevlig dag!
Ålderns vår gillar jag också! Som medelålders 40+ känner jag att jag befinner mig mitt i sommaren! 🙂 Vad kul att du hälsade på här. <3 Älskar din blogg. 🙂
Så vackert foto! Skicka in det till Peter Kondrup i facebook. Han har en tävling om finaste bilden under veckan och på söndagar. Det var där min bild var med. Det står mejladress på hans tidslinje.
Så fint du har skrivit om ålderdomen och helt sant dessutom 🙂
Jag vill också bli gammal och var något så när klar osv. Livet är mig så kärt!
Ha en bra dag och skicka in din bild och lova mig det/ kram
Jag är väl inte helt säker på att mina bilder håller måttet för fototävlingar – men tack för dina fina ord! 🙂 Ja självklart vill man få vara frisk och klar i huvudet så länge som möjligt. Men det är ju det jag menar – vi vet inte. Det är fint att åldras och den tid vi har är så kort så vi måste ta tillvara på varje minut av den. Livet är ändligt. Ingen av oss kan med säkerhet veta att vi lever i morgon. Så varje dag som vi får fortsätta att leva, lära och åldras är vacker! <3 Kram!
Testa med att skicka in ditt foto. Hur kan du veta hur det går om du inte provar *ler* Nu pratar du förbi dig själv 🙂
Vi ska ta tillvara på varje minut och det gäller allt … även en bild 🙂
/kram
Jag har med åren blivit bättre på att ta vara på nuet och ännu mera medveten om livets skörhet.
Jag har inget emot att ha lämnat ungdomens år och skulle absolut inte vilja vara ung igen.
Förr såg jag fram emot att bli gammal. Jag tycker det ser så sött ut med ett gråhårigt gammalt par som går hand i hand. Det verkar som livet ser så bekymmersfritt ut.
Men med tiden som gått har jag börjat tänka annorlunda. Det är så många äldre som drabbas av demenssjukdomar och det har blivit min stora fasa!
Så illa vill jag inte mina barn! Och lever min sambo fortfarande då så vill jag inte att han ska behöva utsättas för det heller men det är klart, får man vara klar och vara frisk så har jag inte så mycket emot att bli så där ”lagomt” gammal. 🙂
Men fyyyyy för att bara sitta och vänta ut dagarna! Jag blir så beklämd och ledsen av att se alla dessa åldringar som lever ett sånt liv! Stackarna!
Men så finns det ju de där pigga och klara gamlingarna som hänger med i det mesta, en sån ålderdom verkar ju inte fel! 🙂
Som tur är vet vi ingenting om framtiden så jag försöker att inte oroa mig. Ta en dag i sänder och hoppas på det bästa!
Här hos oss har dagarna också blivit kalla och vintern är inte långt borta. Men än är naturen vacker och bjuder på så fina färger.
Bara att njuta alltså!
Vintern är ingen favorit men det finns fina stunder då också!
Jag har läst lite bakåt i din blogg eftersom jag inte varit här på ett tag och du skriver så fint! Du är bra på att uttrycka dig!
Ha en fortsatt fin vecka! ♥
Kram
Ja livet är kort och livet är skört och vi vet ingenting om vad som kommer att hända. Och jag vet sedan mina åtta år som undersköterska i hemtjänsten och på min mormor som nu är 93 år och åldersdement att det inte är lätt att bli gammal – men mormor har fortfarande livsgnistan kvar. Och det tycker jag är så himla vackert. Hon mår bättre nu när hon är dement än hon gjorde för bara fem-sex år sedan då hon plågades av ångest (vilket jag tror var förstadium till demensen). Det har hon helt glömt nu! 🙂 Hon ramlade och slog sig för en tid sedan och hade ont och blev lite deppig – men jag visste ju att hon så fort värken gick över snabbt skulle glömma att hon ens hade ramlat. Och nu har hon inget som helst minne av det. Hon minns oss fortfarande, sina nära och kära, men det kommer ju så klart en dag då hon inte gör det längre heller. Jag tror att det närmar sig den dagen då hon inte klarar sig hemma längre och kommer behöva flytta – och då kommer det att gå fort utför tror jag när hon tvingas lämna sitt hem och sin kända tillvaro. Men hon är ändå 93 år, hon har haft tur och har levt ett långt och friskt liv och var pigg och igång ända fram till kanske 88-89 då demensen började slå till mer så att hon glömde gå ut på sina promenader. Men trots sin demens så är hon fortfarande så glad i livet och nyfiken! Jag tycker det är så fint!
Men jag har flera äldre anhöriga som försvunnit in i demens och Alzheimers långt tidigare – redan i slutet av 60-årsåldern – så den rädslan finns att jag ska drabbas också. Men just för att man blir äldre och insikterna om att livet är skört och har ett slut, kommer närmare och blir mer verkliga – så blir vi mer medvetna om hur viktigt det är att ta vara på varje sekund av livet. Med den medvetenheten hoppas jag också att man blir mer uppmärksam på alla nyanser av livet.
Jag ser på mina föräldrars generation (mamma och hennes man – pappa finns tyvärr inte längre men han skulle ha fyllt 71 år i år) – som är mellan 65-75 – som ålderns höst. 🙂 De är nyblivna pensionärer, pigga och friska och i full gång med allt möjligt och verkar väldigt harmoniska. 🙂
Tack snälla du för dina fina ord och att du tagit dig tid att läsa runt på bloggen. Kram! <3
Njae, både ja och nej där faktiskt. Jag avskyr att se på mig själv hur jag åldras, och varje rynka, varje linje i mitt ansikte avskyr jag av hela mitt hjärta och önskar att jag kunde radera. men sen har vi de gamla där jag jobbar, jag älskar deras rynkiga söta ansikten, deras händer som syns att de varit med, deras gamla märkta kroppar, det är så vackert. Apropå höst och oktober så brukar jag gilla oktober, just för att den brukar vara kylig men soilgt vacker och klar, med härliga färger och fina promenader. Den här oktober går till historien som den värsta jag någonsin varit med om. Iskall, halv storm konstant och regn.
Kram