Vintern kom tillbaka. -10 på morgonen.
Men det kalla högtrycket betydde härlig sol i kylan. Tänk vad man blir glad av solljuset. Och en blå himmel. Jag bestämde mig snabbt att det blir en promenad på lunchrasten för att insupa solljuset. Man blir som en solknarkare efter allt vintergrått och vintermörker.
Jag tog ett par bilder. Inget märkvärdigt men hade min lilla kompakta Canon i väskan, så varför inte passa på. Det är vackra omgivningar omkring jobbet som ligger på KTH campus. Tacksamt för en lunchpromenad.
Den här lilla ”minibäcken” fascinerade mig! För vad jag vet så är det ingen bäck här annars, bara gräs! Men jag måste ju minnas fel. Söt var den i alla fall där den ringlade i sin lilla lilla lilla fåra.
Träden är höga! Den här vackra björken sträckte sig högt mot himlen och sträckte där ut sina nakna solbelysta grenar mot den djupblå skyn – dit jag aldrig kan nå. Perspektiv.
2 Kommentarer
Två väldigt fina bilder, två helt olika en ändå en och samma…. 🙂
Tack. Och du har rätt – det tänkte jag inte på när jag tog dem! 🙂