Nu är ljuset här på riktigt. Och med sommartiden kom påsken och det underbara vårvädret under helgen. Det här är bästa tiden på året som jag har framför mig nu. Den börjar med sommartiden och pågår fram till och med augusti då mörkret börjar vinna över ljuset igen.
Men det tänker jag inte på nu. Nu tänker jag på att mina livsandar vaknar till liv. Med ljuset, solen och värmen.
I måndags morse åkte jag iväg och handlade frukost tidigt på morgonen. Det var som att hamna i paradiset när jag redan så tidigt på morgonen kände solens värme och en härlig frisk vårluft som fyllde kroppens alla celler med livgivande syre.
Inget snack om saken. En fotopromenad skulle det bli senare när jag hade ätit frukost och kommit i ordning.
Det dröjde till klockan blev ett innan jag kom iväg och körde till paradiset i Elfvik. Jag ville testa lite nya vägar som jag aldrig hade gått förut. Men när jag kom fram så kände jag plötsligt att inspirationen för att ta foton minskade. Jag såg ut över det solglittriga vattnet och kände att det är rörelse som gäller idag. Så jag filmade istället.
Även om jag egentligen bara fick ett par klipp som jag verkligen kände blev bra och jag behöver öva på redigering och filmning, så tycker jag ändå att jag fick till helheten och känslan jag hade när jag filmade någorlunda. Det jag gillar med filmmediet är att man har fler dimensioner att jobba med än bara ljus och komposition. Man kan lägga ihop flera klipp och skapa en stämning med hjälp av musik och ljud.
Det jag kände när jag filmade var att all stress jag hade känt bara rann av mig. Jag såg på det glittriga vattnet och det glittrade in i själen. Jag såg slänten ned mot vattnet från herrgården där folk verkligen njöt av solen och det vackra vädret. De hade picknick och barn och vuxna lekte tillsammans och spelade frisbee och hämta pinnen med hundar. Deras glada röster och skratt och hundarnas ivriga skall blev en ljudkuliss ihop med vinden. Jag var bara så lycklig just där och just då att få leva och uppleva denna dag.
Jag pausade i en skogsglänta och njöt av tystnaden och lugnet som endast bröts av fågelkvitter. Därefter vände jag tillbaka och hade fått ny kraft och energi i mina steg som jag inte hade innan.
Jag hoppas att den anspråkslösa videon kan förmedla lite av känslan jag hade. Vila. Ro. Lugn. Eftertanke. Att landa efter vintern och gå mot en ny vår. Omfamna ljuset och värmen. Naturen är magisk. Vilken helande kraft den har.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=HKnTvR9kUA4] (Tryck på kugghjulet nere till höger och välj HD 1080 för bättre kvalitet.)
7 Kommentarer
Så fin videos du spelar in, det är en så fin tid nu och jag njuter för fulla muggar. 🙂
Du har så rätt i att stressen rinner av en ute i naturen, ibland kommer man på sig med att vara helt frånkopplat och bara finns i det som är….. Härligt!
Kram ♥
Tack! <3 Det kan bli bättre, vill ha lite mer utmanande bildspråk och ljus i filmklippen men det kommer förhoppningsvis. 🙂 Ja visst är det naturen är! Den suger in en, utan krav. Så till slut sitter man bara där nästan meditativt och bara är! Man blir en del av allt. Jag tror att vi är programmerade så helt enkelt i grunden – att naturen ger den här effekten på oss. Naturens ljud lugnar oss – som vågskvalp mot stranden, vinden i löven, fågelkvitter. Andra ljud stör oss och skapar stress, som t.ex. bullriga stadsmiljöer som faktiskt vetenskapligt bevisat påverkar vår hälsa negativt! Det säger väl en del också.
Så vacker och stämningsfull video. Naturen är verkligen avkopplande för kropp och själ. <3
Kram / Rozie
Tack! 🙂 Vill utveckla bildspråket i filmklippen och använda ljuset bättre men man måste ju börja någonstans. Ja jag tror att var vi närmare naturen generellt skulle vi vara mindre deprimerade. Många skulle nog behöva ordineras ”naturvistelse” istället för terapi och antidepressiva mediciner! Kram!
Jag håller verkligen med dig. Naturen betyder mer för oss än vad vi någonsin kan tro. Har du testat att krama om ett träd någon gång? Och vad känner du då? Det är faktiskt en skön upplevelse som känns djupt in i själen. <3
Nej inte kramat. Men luta mig emot och det är en fin känsla också. Jag tycker träden står för trygghet och stabilitet. De står där och skiftar löv i århundraden, de har funnits där långt innan jag fanns och kommer finnas långt efter att jag har försvunnit. Därför blir jag så ledsen när vi skövlar skog… Vi bör bara ta det vi behöver av skogen så att den kan växa igen, inte skövla sönder den!