English summary below
Evig sommar. Evig sol. Evig blå himmel och pigga citronfjärilar som dansar till fågelkvitter och sommarbris bland gröna gräs och färgsprakande blommor. Smultronstrån och båtturer i skärgården. Och Kottlasjön, min barndoms sjö. Min barndoms somrar i Astrid Lindgren-skimrande minnesbilder av underbar frihet.
Kottlasjön är en stor del av min barndom. Som för de flesta Lidingöbarn skulle jag tro, i alla fall i min ålder och äldre. Kottlasjön för mig är inte bara en vacker sjö, utan den bär med sig minnen av sommarbad på den lilla anlagda badstranden när jag var liten, och från klipporna när jag blev större och minnen av picknick och utflykter med kompisar. Både sommar och vinter.
Nu är sjön övergödd. Den växer igen mer och mer. Det är hemskt att se. Varje sommar färgas sjön grön av giftig algblomning. I måndags på min promenad såg jag hur hela sjön var täckt av denna gröna sörja och omringad av kommunens skyltar som förbjuder bad i sjön. Dagens Lidingöungar kan inte bada i Kottla på samma sätt som vi gjorde. För dem är det en fråga om ”kan vi bada idag eller inte?” ”Är det alger i Kottla nu?” Och grön sörja är en ”naturlig” vattenfärg… Vi visste inte ens vad algblomning var och hade aldrig sett ”grönt” vatten.
Och vad händer med änderna, och fiskarna, och alla andra djur vars hela liv och existens är denna övergödda sjö?
Det gör mig så ledsen. Vår vackra Kottlasjö är döende…
Vad gör vi med vår jord??
—
Lake Kottla, my childhood lake. So many memories of swimming in the water, picnics and meetups with friends both summer and winter. Lake Kottla is a big part of my childhood and so also for so many other Lidingö kids like me.
It pains me to see the state the lake is in now. It is overgrown and every summer the lake is taken over by toxic algae bloom, turning the lake water into green goo. The town puts up their signs telling it’s ”forbidden to swim in the lake”. Today’s Lidingö kids won’t get the same memories of Kottla as we did. For them it is ”can we swim today or not?” – and green goo becomes a ”natural” water colour.
Not to mention the effect on the lake animal Life. How does this toxic algae bloom affect them?
It makes me sad. My childhood lake is dying…
What are we doing to our Earth??
8 Kommentarer
Not many cities have such lakes, it must be great to have the lake near you.
I don’t know if the algal bloom has natural causes in this case, but I think that in many cases we (cities, agriculture, industry) cause algal bloom. In fact, we have damaged nature to a huge extent. Some time ago people still tried to be optimistic and to say that everything is going well. It’s true that we live more confortably today than in earlier times, but civilization lost its balance and nature has been affected in many ways by us .
This is definitely I think human doing. It didn’t bloom like this before. If it’s not something in the lake itself, it is the change in climate that somehow has caused the imbalance in the lake. I just wish the town would do something to heal the lake before it is too late… You are so right, we have exploited nature too much that we are now killing it, and in the end ourselves as well. it’s sad. 🙁
Börjar så vackert med ditt fina utlägg om denna vackra sjö.
Sedan så kommer vi till det brista slutet och strupen snörs åt.
Bra reklam på teve om att havet är sjukt men behöver inte fler mediciner.
Övergödning och annat och vi gör inte ett smack för att göra det bättre … skrämmande/ kram
Ja det är det som är så hemskt! Det är som om vi människor vill göra något åt problemet, så länge det inte påverkar oss själva… Men om vi inte gör något så dör vi ju allihop till slut! Redan nu är det ju flera djurarter som har utrotats och viktiga ekosystem som har krackelerat. Grrr…
Sant/ kram
Ps Bistra slutet heter det
Så vacker början, så beklämmande slut. Ibland kan man bli så oerhört nedslagen över vår mänskliga dumhet. Men hopp finns. Jag tror inte att man längre släpper ut avsloppsvattnet direkt i din vackra sjö. Och förhoppningsvis renas också dagvattnet. Sakta med säkert kanske Kottla får en bättre näringsbalans.
Jag önskar att kommunen kunde göra något åt sjön för att rädda den. Men de sätter bara upp taffliga förbudsskyltar. Kottlasjön var en gång i tiden Lidingös dricksvattenreserv! Inte nu längre….